Hyppää sisältöön
bild på en bil med två personer och många hjärtan

Vardagskärlek – parrelationens Grand Prix

Vid ett vigselsamtal inför bröllopet frågade prästen varför just de här två skulle gifta sig med varandra. Mannen svarade: vi har en så bra vardag tillsammans.

Det är sällan jobbigt att vara på all-inclusive-semester. Man stiger upp ur poolen och sätter sig till färdigt dukat bord eller lägger sig i en säng som någon annan har bäddat. Men vardagen. Det är som att spela i mästerskapsserien. Och största delen av livet består av vardag. Hur förlöper vardagen hemma hos er? Är det en enda lång uppförsbacke med en gammal Fiat som borde in på service? Eller smidig söndagskörning med en nyservad Tesla?

På familjerådgivningens mottagning talar vi ofta om hur ytterligheterna blir tydliga i vardagen. Det är alltid för mycket av något eller för lite av något annat. Det är ofta brist på pengar, tid och ivriga kökshjälpar. Men smutstvätt, räkningar och hobbyer finns så det räcker och blir över.

Tiden är jämlikt fördelad. Vi har alla 24 timmar per dygn. Dagarna är lika långa för alla och de räcker till en hel del, men inte till allt. Det är helt enkelt inte möjligt att få plats med allt.

Vem av er vet alltid bäst?

I parrelationer uppstår det ofta tvister om på vems sätt saker och ting ska göras. Det kan vara ganska små saker som orsakar gnabb: hur gör man köttfärssås? Vilken väg ska man köra när man hälsar på släktingarna? Någondera tycker kanske att hens sätt att göra saker är det rätta.

På mottagningen möter vi ofta en utmattad partner som upplever att det hänger på mig att få vardagen att rulla och det är jag som gör allt metaarbete. Och det hjälper inte hur mycket jag önskar och ber så gör den andra ändå inte sin del. Det kan hända att paret har en situation där den ena av en eller annan orsak har skött hemmet under en lång tid och därmed skapat väl inarbetade rutiner och system som nu är välbekanta och automatiska. Men som den andra vuxna i familjen bara har en vag aning om. Eller så kanske det sitter gamla modeller från barndomsfamiljen i ryggmärgen, som gör att man förväntar sig vissa handlingssätt av sig själv och andra.

I de situationerna får man lov att utmana sig själv: litar jag fullt ut på att den andras sätt är helt okej? Orkar jag vänta på att den andra också lär sig? Korrigerar och tillrättavisar jag min partner? Styr jag min partner på samma sätt som jag styr och dirigerar barnen? Vad behöver jag min partner till? Gör jag narr av den andras sätt att göra saker? Är jag butter, irriterad och gnällig?

Arbetsfördelningen i vardagen är något man kan bli bättre på. Första steget är ärlig självrannsakan: försöker jag kontrollera den andra och hela hemmet? Tar jag min del av ansvaret? Låter jag den andra dra största lasset? Ser jag hur mycket den andra gör? Hur klarar jag av att vi har olika nivå på städning och ordning? 

Metaarbete kräver ingen Einstein

En rak fråga: vad kan din partner bättre än du? Vet du svaret? Vet din partner att du uppskattar den förmågan eller det kunnandet? Lyckligtvis är vi olika. En orkar tvätta fönster, en annan kommer ihåg tandläkartider. Många tycker att man inte ska behöva säga något om vardagliga sysslor. Varför ska man tacka för att någon går ut med soporna eller gör en god soppa? Inte är det någon som tackar mig heller. Men ligger det ändå något i ordspråket ’som man ropar i skogen får man svar’? Det goda stärks när man uppmärksammar det. 

Man behöver inte vara någon Einstein för att klara av det mycket omtalade metaarbetet, som bland annat handlar om att komma ihåg saker, planera och ta initiativ. Det är inte en kunskap som sitter i generna. Det är bara saker som behöver skötas i en familj. Det är ofta saker som återkommer med regelbundna intervall, till exempel en gång per år, och de kan skrivas in i en gemensam kalender. Det kan vara fråga om julfester, födelsedagskalas, läkarbesök eller inköp av nya handskar.

Ännu har jag inte mött något par på mottagningen som inte skulle behöva diskutera allt det här. Vad önskar jag? Vad behöver jag av dig? Vad kör slut på mig?

Vardagens inverkan på sexlivet

Ofta önskar par att vardagens krav skulle vara jämnt fördelade. Det är en bra grundprincip: båda gör och tar ansvar. Men ibland kan också förväntningen på millimeterrättvisa orsaka fler problem. Kan ni i er relation lita på att när den ena har en tuff period i livet tar den andra ett större ansvar? Eller åker en av er med som fripassagerare? Hur känns det månne?

Ganska ofta är sexuell lust eller brist på lust kopplad till upplevelsen av hur vardagen fungerar – eller inte fungerar. För den som känner sig som en hushållsslav och inte som en attraktiv partner är tanken på sex lång borta. Däremot kan sexlusten mycket väl väckas om den andra också har svettats vid sidan av dig, om man känner att man tillsammans har klarat av ett kämpigt avsnitt mörkerkörning igen.

Under de intensiva småbarnsåren gör man parrelationen en tjänst också när man ordnar egentid för vardera föräldern. Om du får lite egentid idag så får jag det i morgon. På långa körningar är det bra att byta chaufför ibland. 

Att fundera på

- Hurdan är en bra vardag för dig? Är din vardag sådan?

- Hur hanterar du otillräcklighet och ofullkomlighet?

- Om du har barn, vad tänker du om påståendet att din vardag är dina barns barndom? Hurdan barndom har dina barn? Vilka minnen vill du att dina barn ska förknippa med dig? Vilket är ditt viktigaste arv till dina barn?

Uppgifter

- Hur nöjd är du med din vardag? Var vill du ha en förändring? Med vilket tidsperspektiv är en förändring möjlig? Vem kan hjälpa dig genomföra förändringen?

- Samla de personer som du delar kylskåp med. Fundera tillsammans vad som är det bästa i er familjs vardag. Vilka förändringar önskar var och en av er? Har ni tillräckligt med gemensam fritid? Har ni alla tillräckligt med sådan egentid då man får göra just det man vill? Är du nöjd med hur ni har fördelat pengarna och hushållsarbetet?

- Ofta har vi olika rytm och det kan vara en utmaning i parrelationen. Den ena är kanske snabbare, den andra mera eftertänksam. Den ena är mera social, den andra vill mera vara för sig själv. Känner du igen sådana motsatser i er parrelation? Vad kan det finnas för fördelar med det?

- Vem av er är den som alltid har rätt? Vems fart och takt följer ni?

- Ofta minns par längtansfullt hur man före barnen/arbetsstressen gjorde allt möjligt tillsammans. Nu har man av någon orsak kört fast, och vet knappt längre varför man är tillsammans. Kan ni utmana varandra där ni står just nu: hur kan ni göra något av det som ni från början gjorde på tu man hand? Hur kan ni igen hitta samma våglängd?

Har ni nytta av följande tips i er parrelation?

- Avskilj regelbundet en viss kväll för er parrelation, så att båda vet att till exempel fredag kväll alltid är vår kväll. Drick en kopp te, massera varandras fötter och prata en stund.

- Uppmärksamma turvis era årsdagar och högtider. ”Jag ordnar något för vår årsdag, ta du hand om lillajulsfirandet.”

- Skapa möjligheter för din partner att regelbundet ha lite egentid.

Har ni nytta av följande tips i er barnfamiljsvardag?

- Gör veckostädningen tillsammans allihopa. Alla tar ansvar för någon egen del. Och så avslutar man med (frys)pizza och filmkväll.

- Automatisera hushållsarbetet så mycket som möjligt. Varannan lördag tvättar vi lakan, varannan lördag handdukar. Den som tycker bättre om att handla går till butiken eller kanske butiksservice är en bra lösning. Laga stora mängder mat på söndagen så att det finns färdiga matportioner för den kommande veckan.

- Fundera ut och avtala på förhand vem som kan stanna hemma vilken dag om ett barn blir sjukt.

- Skriv in allt program i en tryckt eller digital familjekalender, så vet alla vad som är på gång. Ha överseende när något ändå glöms bort.

- Gör upp en matsedel för fyra veckor. Alla får önska åtminstone en favoriträtt som kommer med på listan. På fullspäckade vardagskvällar kan det bli färdigköpta spenatplättar, på lördagar långkok. Kanske man samtidigt konstaterar att inte all mat måste vara ekologisk och gjord helt från grunden. Ett annat alternativ är att en av er planerar hela veckans meny.

- Vilka traditioner önskar du att dina barn ska få med sig från sin familj? Är det pizza- eller tacofredag? Är det städning, film eller bastu varje lördag? Vad fungerar för er? Barn älskar rutiner och återkommande händelser. Det hjälper både yngre och äldre barn att greppa tidsperspektiv.

- Fäst en lista över hushållsuppgifter på kylskåpsdörren. Barnens framtida partner kommer att tacka er för det.

- Gå tillsammans igenom vad pengarna används och behövs till. Kom överens om familjens gemensamma sparmål. Vad drar ni in på för att nå målet? Avtala om hur ni gör: är hushållsuppgifter något som alla bara ska göra eller ger de rätt till veckopeng eller speltid?

- Handen på hjärtat: Har ni för många hobbyer? Eller är det skjutandet till och från hobbyerna som är belastande? Kan man göra något åt det?

- Kan ni be om hjälp? Han ni kommit överens med andra föräldrar om att dela på skjutsandet? Kan ni turas om att följa eller skjutsa de minsta till skolan?

- Kan er familj erbjuda hjälp åt någon?

- Stärk det goda tillsammans: Låt alla till exempel vid kvällsmaten berätta vad som har varit bäst idag.

- Skulle det fungera med vecko- eller familjemöte?

// ]]>